När jag var liten så fick jag en katt.
Min lillebror fick också en katt.
Men jag, jag fick Fressen!
Fressen hade långt hår och på öronen så var det som små tofsar, så där som Lodjur har.
Han var spräcklig i färgen. Svart, mörkgrå och ljusgrå.
Han var den finaste katt jag visste.
Fressen låg alltid och sov på hatthyllan i hallen.
Ibland så såg man honom inte bland alla mössor, tröjor och halsdukar.
Som jag älskade den katten!
En dag när jag var hos farmor så ringde mamma och berättade att Fressen blivit sjuk av dammet som blev då de bytte fönster hemma. Han klarade sig inte och han hade dött.
Sorgen som kom går ej att beskriva med ord.
Jag minns att jag bara satte mig i trappan på Baldersvägen och tårarna rann stilla ner för mina kinder.
När jag kom hem så skulle vi begrava Fressen. Mamma hade stickat en så otroligt fin, stor och tjock tröja. Den tog vi och svepte in Fressen i. Vi lade honom i en kartong och begravde honom nedanför skidbacken, precis vid kolonilotterna.
Efter någon månad eller så fick vi veta att dom skulle dra om järnvägen. Den skulle gå precis över Fressens grav. Och det gick ju inte!
Så ner traskade vi, jag, mamma och Jörgen (kanske även mina syskon, minns ej) och grävde upp kartongen. Halvt rutten o trasig så fick den åka vagn in i skogen runt Logsjön. Vi hittade en backe som vi tog oss upp för.
Och där, där uppe på höjden så skulle Fressen få ha sin grav alldeles ifred.
Vi byggde ett torn av stenar över för att det skulle vara fint.
I julas så hälsade jag på min syster som bor på Norrtuna.
Norrtuna ligger alldeles intill Logsjön, skidbacken och Fressen.
Vi skulle ta en promenad och då tänkte jag att vi kunde se om graven fanns kvar.
Minns inte riktigt vilken höjd vi klättrat upp på för så många år sen men jag skulle testa i alla fall.
Upp för en höjd som kändes rätt, in bland stenar och träd.
Men ingen grav...
Precis som jag ska ge upp och klättra ner så vänder jag mig om och får verkligen syn på den.
Fressens grav!
Stentornet täckt av mossa finns fortfarande kvar. Alla som klättrat där har låtit det vara då de nog förstått att det ligger någon av betydelse där under.
Känns fint!
