Man kan aldrig ha för mycket glitter!

När jag gjort 1 kort så har J.B. gjort 4. 

Jag satt alltid och stragglade med val av storlek, val av papper och val av pynt. J.B. hade alltid sitt förberett. Hon visste vad hon skulle göra och hur hon skulle göra det. Sen att det inte alltid blev som hon tänkt sig det är ju en helt annan sak. Ibland kunde hon mäta flera centimeter fel. 

Vi scrap-bookade ihop. 

Som vi skrattade, pratade, fikade och njöt av livet. Vissa dagar njöt vi inte alls, det var då bitter-fittan och butter-muttan träffades och klippte och klistrade. 

Vi lyssnade på musik och deltog i olika utmaningar. Surade när vi inte vann med våra fantastiska bidrag. Vi testade att vina samtidigt som vi scrappade. Det gick sådär...

Vi gjorde julkort varje höst. Skrattade åt alla lila papper med kottar på som vi hade (och som av någon anledning aldrig tog slut). I år gör jag mina kort utan J.B. 

Något som varit så roligt känns idag bara ångestfyllt och ledsamt. Pysslar fem minuter gråter två.

J.B. fick cancer och finns inte längre. 

Hon gick bort i somras. Saknaden är obeskrivlig.

Nu när jag sitter här så minns jag hennes kommentarer om mina kort. 

-Klart du ska ha mer glitter. Man kan aldrig ha för mycket glitter!

-Absolut band eller snöre, det är lite ditt signum. 

-Vi borde va lite galna o testa lager på lager lite mer. 

 Jag och J.B. 

Kort gjorde med hjälp av vin och kärlek