Att finnas!

Först var det jag.

Sen blev det jag och Jenny.

Nu är det jag och Jessica!

När ens bästa vännina ligger sjuk och det inte finns något man kan göra åt saken så börjar tankarna fara fram och tillbaka. Vad kan jag göra i detta stora för att underlätta kanske bara lite för henne?

Jag kan berätta för henne att jag finns kvar när hon rest någon annanstans.

Jag kommer aldrig kunna ta hennes plats men jag kan finnas.

Jag och Jessica ses med jämna mellanrum. 

Vi pratar om skolan. Vi pratar om saknad. Vi pratar om Jenny. Vi pratar om min familj. Vi pratar om hennes familj. Vi pratar om mat och om livet.

Och allt vi pratar om stannar mellan oss!

Sist vi sågs så åkte vi till Varberg och fotograferade lite vid fästningen. Vi skrattade så mycket så jag nästa, bara nästan, kissade ner mig.

Hon är en underbar människa Jessica. Full av empati, värme, kärlek och humor.

Precis som hennes mamma var!