Första tanden

I natt.

I natt kom.

I natt kom den.

I natt kom den första.

I natt kom den första tanden!

Kanske inte så stort för alla runt omkring men för oss hur stort som helst.

En liten tand!

En liten liten liten tand. Den syns knappt men den är vass som bara den.

Tänk att den lilla tanden kan slå ut humöret och mående på Emma så totalt.

Hon har gnällt, sovit, ätit, gnällt, sovit, gnällt, ätit, sovit, gråtit, lekt, gnällt, sovit...

Humöret har gått upp och ner hela dagen. En riktig pers kan man säga. 

Jag tyckte under några sekunder att dagen var så skitjobbig med henne och hennes humör.

Jag tog genast tillbaks min tanke/känsla då jag tittade på henne. Såg hur hon jobbade med sig själv hela tiden. Så svårt att vara så liten och inte veta hur man ska hantera sakerna som sker med en.

Nu ligger hon bredvid mig och sover. Sover med sin nya lilla tand. 

Min lilla Emma som är så liten. 

Utveckling.

Att växa.

Man ser den knappt på bilden men den är där. Liten och vass!